Enkelt sätt att tjäna pengar

Tidningen Gringo har inte varit speciellt framgångsrikt. Fylld med hatiska artiklar mot svenskar och ett språk som till och med framstår som överdrivet för högstadieelever ute i gettoområden. Den har inte sålt någonting ute i de affärer som säljer den och nyss sparkades den ut ur gratistidningen Metro, läsarna var inte intresserade av bilagan och Gringoredaktionen höll på att äventyra fortsatt utgivning. Inte ens en rabiat multikultiförespråkare som Kurdo Baksi verkade tycka att den hade ett existensberättigande.

Så inga inkomster från läsarkretsen, den lilla man har, och inga inkomster från Metro – ville man fortsätta att försörja sig på en mångkultur som ingen vill ha så fick man alltså lov att hitta någon ny mjölkossa som vill betala kalaset. Valet föll på svenska kommunpolitiker. Inte utan orsak, de har ju en historia att slänga ut skattepengar på de mest impopulära och värdelösa saker.

Nu får hågade spekulanter gå på en halvdagskurs på hos den undermåliga tidningen Gringo för den enkla summan av 30 000:-. Gringo som hittills inte visat upp någon som helst politisk kompetens skall alltså på fyra timmar lära ut både Nationaldemokraternas och Sverigedemokraternas politi och historia. Och efter detta så skall kommunpolitiker enkelt kunna avslöja nationalister i debatter, något som vare sig partisekreterare eller ministrar klarat av så länge. Och på bara 4 timmar skall man lära ut något som skulle ta flera hundra sidor i anspråk om informationen skrevs ner på papper, dessutom är det opolitiska skämtjournalister utan politisk kunskap som skall lära ut detta. Onekligen har Gringo hittat både en guldgruva och sin överlevnad via korkade kommun- och riksdagspolitiker.

Denna okunskap och desperation ensam borde verkligen få politiker att inse att politiska partier i Sverige har på tok för mycket skattepengar att leka med.

Historiens vingslag

Den gångna veckan har man kunnat känna historiens vingar, att vi upplever något unikt i svenskt politik. Inte bara Sverigedemokrater utan alla former av invandringskritiker. För SD har nästan 20 års arbete lett fram tills detta, räknar vi med SD:s föregångare så är det denna dag vad man kämpat efter ända sedan Bevara Sverige Svenskt började dela ut sina flygblad 1979. I dag hade Jimmie Åkesson en debattartikel publicerad i Expressen, Expressens läsare får 16.00 ställa sina frågor till honom och ikväll möter han Mona Sahlin i direktsänd TV. Detta är den första dag som SD behandlats på ett sätt man skall behandla ett parti.

Åkesson är förvisso inte SD:s bästa debattör men tillräckligt påläst för att han skall kunna besegra Sahlin i många tittares ögon. Och Sahlin kommer att bli en större förlorare än så. Jag vet inte riktigt vad hon räknat med att uppnå med denna debatt. Men en sak är säker, detta steg som tas ikväll kan hon aldrig ta tillbaka, nu öppnas Pandoras ask och när SD kommer in i riksdagen 2010 så kommer det att vara lätt i eftervalsanalysen då man undrar vad som gick snett. Det datum man mötte SD för första gången, 19 april 2007. För sanningen är den att det finns inget värre än att slåss mot motståndare som låssas som man inte finns. Visst, partier som SD växer trots tystnad men betydligt mer långsamt än när man får en sådan här exponering. Tro mig, de vänsterpartister och socialdemokrater som vädjat till Mona att inte ta denna debatt har fullkomligt rätt. Med en sådan invandringspolitik socialdemokraterna har fört sedan 70-talet så kan man inte vinna en sådan här debatt.

Så, ladda videon för det historiska ögonblicket på TV 4 ikväll. 19 april 2007 kommer att minnas som datumet då SD slog igenom på i rikspolitiken.

Expoprioriteringar

Man skall givetvis inte förvånas av att Expo visar vilken oseriös gruppering de är, men ibland är det så tydligt så man bara kan skaka på huvudet och undra hur de tänker.

Se hur man agerat under de senaste veckorna. SD har varit i hetluften riktigt. På kort tid så har man blivit en riksnyhet för att man kommit över 4 % i en mätning, gått om KD i undersökningsstöd, blivit hindrade att kunna hålla sitt årsmöte i Sverige samt får möta både folkpartiet och moderaterna i TV-debatt. Fem händelser som var och en för sig är historiska för partiet, att de inträffar så här tätt är ett unikum.

Om man då säger sig kartlägga detta parti och visa upp en rättvis bild av det skall man alltså haft väldigt mycket att göra de senaste veckorna. Men inte på Exporeaktionen, de har inte sett en anledning att ens skriva ett mellanslag av något av detta.

Men skriver gör man, så vad är det man prioriterar egentligen? Jo, att AFA kastat sten på nazister för femtioelfte gången, att ett NSF-blad blivit friat från misstanke för hets mot folkgrupp för femtioelfte gången, att en nazist blivit dömd för att ha bråkat med homosexuella för femtioelfte gången. Och i metropolen Bjurholm har två elever gjort en tysk segerhälsning på skoltid.

Det är tur att miljonerna duggar tät över Expo av ideologiska skäl, för skulle deras inkomster vara kopplade till deras journalistiska gärning hade det inte blivit många kronor.

Lokalproblem för SD:s årsmöte

På väg till skolan i morse så lyssnade jag på morgonnyheterna
där SDU:s Erik Ahlqvist plötsligt dök upp. Ännu en av de
lokaluthyrare SD haft kontakt med inför deras riksårsmöte hade dragit sig ur arrangemanget, denna gång Grand Hotell i Saltsjöbaden (som faktiskt haft med SD att göra förut, bland annat i samband med valfinalen 1998 och valrörelsen 2002). Almqvists framträdande var klanderfritt och riktigt bra men visst lyste dock igenom, och varför inte? Om nu vi skall ta Erik på orden så skall SD inte ta detta Nej som ett Nej utan vila sig på att man har ett kontrakt påskrivet. För SD:s skull får vi hoppas att det inte stämmer.

Som gammal SD:are måste man dock sucka lite grann om soppan. Förklaringen att det blir så här ligger främst i att de som arrangerat SD:s lyckade årsmöten numera är helt passiva medlemmar eller inte ens är kvar i partiet.

För det tar tid om man skall uppfinna hjulet igen och det går inte smärtfritt, det har denna upptakt till riksårsmötet visat tydligt.